Marina

Till Västervik har seglare sökt sig genom seklerna före oss. Och när strömmingsfiskarna fyllt sina skötar var det i Fiskarhamnen innanför Slottsholmen man lastade i land sin fångst. Stadens bryggor och kajer präglades av ett vimlande där utbytet av historier och skvaller aldrig ville ta slut. I Björns tidiga vision av nya Slottsholmen återkommer sådana scener, med den väsentliga skillnaden att då man förr förknippade havet med hårt slit och faror, bejakar vi det på ett helt annat sätt idag. Vi vänder ansiktet mot havet så fort vi är lediga medan sittbrunnarna och akterdäcken fylls av solbrända skratt. Vi flanerar och vi vimlar längs bryggor. Stannar till för något gott att äta och ett glas därtill.

Närmast havet blir vi levande igen.